Gå til: Stockholm - Aktiviteter - Fotoalbum - Historie

Foreningen har egen hjemmeside - se: naverne.se
 
 
Naverne Stockholm - Historia
 
Starten för C U K
Vid slutet av det 18 århundrade var arbetsmarknaden i Europa ganska öppen. Man behövde inga arbetstillstånd och kunde resa ganska fritt över gränserna. Det har i alla tider varit vanligt att unga hantverkare ( Gesäller ) begav sig ut i Europa för se och lära. Man tog sig fram till fots ( på "Valsen" ) og kanske med hästvagn. Tåget var ju ganska nytt, bilar och flyg fanns inte. Så det var normalt att man jobbade ett tag för att skaffa pengar, sedan tog man sig till ett nytt ställe och eftersom gränserna var öppna kunde man komma långt omkring. Så här hade man vandrat i alla tider. Vid slutet av det 18 århundrade var där en en del därute som tyckte att man borde slå sig ihop i en organisation som kunde vara till hjälp med att informera om arbete och ge lite ekonomisk stöd vid sjukdom och arbetslöshet. Fackföreningarna bildades vid samma tidpunkt, men de var mycket nationella. Det man behövde därute var en organisation som man kunde vända sig till og som var representerad på många platser. Den skandinaviska organisationen C U K bildades i Winterthur 1899 av skandinaviska hantverkare och kom till för att ge hjälp åt de många skandinaver som reste runt i Europa. Denna organisation växte ganska snabbt och 8 år senare var det över 30 lokala föreningar i Schweiz och Tyskland. Senare bredde den ut sig också till Skandinavien och då i första hand till Danmark, men senare också till Norge och Sverige ( Stockholm, Malmö, Borås og Göteborg ). Nu var det ju så, att det var de som jobbade därute, som tyckte, att det ville vara bra om man redan hemma hade haft en kontakt. Det skulle göra det lättare för flera at resa ut, om de redan hemma kunde prata med någon, som hade varit därute. Så via hantverkare på "Valsen", fick man tag i några, som ville tala för organisationen när de kom hem och därmed starta upp en lokal förening.
 
Starten i Stockholm
Föreningen i Stockholm startades den 29 augusti 1913 under namnet "Klubb för resande Hantverkare" och historien visar att det var Gustav Pettersson (Blekinge-Pelle), som av eget önske, men med stöd från den centrala organisationen för CUK i Schweiz begav sig til Stockholm för att starta en lokal förening. Han hade tidigare jobbat med att bilda föreningar på andra ställen i Sverige (bl. a. Södertälje) och på ett ställe i Norge. Gustav Pettersson ansågs vara en duktig agitator och kunde relativt snabbt samla ett antal personer, som kunde bilda en förening, men han hade en brist och det var att han tappade intresset när föreningen var bildad. Stockholm lär vara den enda föreningen av dem som bildades med hjälp från Gustav Pettersson, som överlevde. Den första styrelse bildades vid ett möte på Café Fram på Rådmansgatan 69 i Stockholm och bestod av: Ordförande A G Kjellner, metallarbetare, upptagen i CUK i nov 1912 i Kristiania ( Oslo ) Kassör Bror Nyström, Bokbindare, upptagen i CUK i aug 1913 i Stockholm Sekreterare Gustav Pettersson, Svarvare, upptagen i CUK i april 1912 i Dresden Av de personer, som var med till att bilda föreningen är det inga, som har satt stora spår i föreningens historie. Bror Nyström slättades för restance i slutet av 1914 och Gustav Pettersson lämnade Stockholm 1915. Kjellner var lite aktiv i styrelsen under olika perioder fram till 1922 då han lämnade Stockholm. Under större delen av det första året går det ganska knackigt, man har inte rigtigt någon som vill ta i det och få det att fungera, men 1914 kommer en metallarbetare G S Nilsson hem från sin resa och då han redan därute hade varit engagerad i CUK blev det han och en del andra, som fick igång och höll liv i föreningen under ett antal år. Första världskriget 1914 - 1918 satte stopp för resandet och efter krigets slut blev det mycket svårt att resa för nu krävde man visum och arbetstillstånd och även om det med tiden blev något enklare att resa ut och jobba så blev det aldrig riktigt det samma.
 
Mellankrigsåren 1918 - 1940
Då det därmed inte blev mycket resande blev det också problem att hålla liv i föreningen och det var mycket svårt att öka medlemsantalet. Åren 1918 och 1919 var de sämsta för då sjönk medlemsantalet till 7 - 8 medlemmar vid årets slut.
 
Efter andra världskriget 1940 - 1945
Efter andra världskriget var det gott om arbetstilfällen i Sverige och många sökte sig hit från övriga länder i Norden. I Finland, Norge och Danmark tog det tid innan industrierna kom igång efter kriget och det var ransonering på nästan allting. Så för många var det naturligt att ta sig till Sverige, för här var industrierna i full fart och man kunde få jobb direkt vid ankomsten. För CUK Naverne var det en period med stor medlemsökning. I 1947 var det 261 medlemmar och i 1948 var det 274 medlemmar och det var huvudsakligen unga hantverkare. Med så många medlemmar kunne det ibland var svårt att skaffa lokaler, som var tillräckligt stora och där var också ett behov att omgås på lediga dagar. Nöjeslivet i Stockholm var inte så attraktivt vid den tiden. Det hade ju tidigare varit medlemmar, som hade organiserat sommarläger 1915 i Riddersvik och 1926 vid Solsidan, så det var naturligt att man arbetade med frågan när det nu var så många medlemmar. Kaj Sørensen (Sören) hade redan skapat traditioner för vandringsturer i skog og mark och det var också han, som lyckades hitta Torpet på Ingarö. 1947 fick man hyra Torpet i befintligt skick och det innebar att mycket arbete skulle läggas på reparationer. Det fanns dock många, som gärna ställde upp med arbetstid, mot att få umgås med vänner och dela en måltid efter arbetet. I 1965 blev hyreskontraktet för Torpet uppsagt med motivet att området skulle styckas ut till sommarstugor och föreningen var nu åter hänvisad till Hulen, men nu var det å andra sidan endast c:a 50 medlemmar. Tanken om Torpet fanns alltid och 1974 kunne man äntligen köpa Torpet och börja jobba med renoveringen av de gamla byggnader.

Gå tilbage til Sverige